När jag vaknade idag och gick upp tänkte jag först inte på att Wille inte följde med mig. Han brukar alltid krypa fram från sin favvoplats under sängen och ivrigt följa med mig ut från sovrummet. Idag gjorde han inte det, och jag tänkte först inte på det förrän min minsta son frågade när jag kommit upp - "Var är Wille ?"

"Ja han är väl här någonstans" sa jag och ropade på honom. Men ingen Wille kom ? Strax därpå fick jag ett sms från min man som sa - "Har du sett Wille ?" "Nej svarade jag". " "Han ligger här under mitt bord" säger då min man.

Va var det där Wille var ? Han hade alltså fått följa med husse till jobbet idag ! När jag frågade varför, så svarade min man "Social träning och En lekkamrat". Jaha tänkte jag det var ju lite roligt att Wille fick följa med. Det är inte alla hundar som får det.

Idag tog vi med oss Wille till vår dotter och hennes fästman och deras hundar. Vi lät dem alla tre busa runt i snön och leka med varandra. Den som orkade mest var utan tvekan Wille. Han sprang och retades med tjejerna så de blev jättetrötta, sedan gick han och hämtade en pinne och bar den tätt framför deras nosar i triumf. De försökte ta den men lyckades inget vidare. Vi skrattade gott åt hans påhitt och deras försök. Min dotter upptäckte att hennes äldsta hund nog var släkt med stengeten för hon hoppade först upp på stenen och sedan stod hon där och väntade in Wille tills han kom strax nedanför stenen, då tog hon sats och hoppade ner på henne !!!!! Gissa om jag skrattade. Det såg så roligt ut ! Hon försökte göra om det fler gåmnger, men nu hade Wille koll på var hon var.

Nu mår han bättre minstingen då han varken idag eller igår haft feber och äter bättre och verkar må allmänt bättre. Så skönt. Jag stannar hemma åtminstone veckan ut med honom och troligen även i början på nästa vecka så att han får vila ordentligt och äta penecillin kuren klart innan han ska till skolan igen.

Idag blev jag och minstingen sugna på ngt sött efter lunchen så vi bestämde oss för att göra chokladbollar. Det blev rätt många och de blev jättegoda. Vi passade på att dela med oss till grannen som hade lånat ut lite kakao till oss för vår tog slut.

Igår tog jag tempen på vår son igen. Den låg på 38,2, alltså feber, även idag.

Jag har märkt att minstingen får feber regelbundet samma datum sedan tre månader tillbaka och bestämde mig för att ta med honom till en läkare, och jag fick en tid i dag kl 15. Väl där så lyssnade läkaren noga på honom, tittade honom i halsen och kände på halsmandlarna. Han beställde också blodprov och halsprov. Inget av dem var minstingen särskilt förtjust i, men de måste göras. När allt var klart och vi blev inkalalde till läkaren igen, då blev minstingen insatt på penecillin för mest troligt lunginflammation. Så nu ska han äta penecillin i 10 dagar. Vi ska hämta ut demn ikväll när min man kommer hem, för minstingen ska hem och bäddas ner nu. Det svåraste blir nog att hålla honom lugn när han börjar piggna till lite mer.

Idag åt vi årets första semla. Det smakade jättegott.
Lite fick vår hund Wille smaka också. Han gillade det kan jag lova.

Idag blev det en skön vinterpromenad med Wille. Himlen var blå och det var alladeles vitt överallt. Som vanligt var Wille tokig i snön och hoppade hit och dit. När vi kom in igen så fick han umgås lite med marsvinen medan vi städade deras burar. Det var rätt kul att se honom, för han liksom vallade marsvinen runt runt på köksgolvet. Det såg rätt roligt ut. När vi sedana satte in dem i burarna igen så stod han bara och tittade på dem, ungefär som om han inte förstod varför de inte fick vara ute och leka en stund till med honom.

Idag gömde jag godis för Wille som han skulle leta efter.

Bland annat så hade jag gömt godis i en tom Corn Flakes kartong. När Wille tog godiset satt kartongen kvar på hans huvud. Första gången blev han lite förskräckt, men sedan så kom han på hur han skulle få av sig den icke önskvärda "mössan". Han använde bordsbenet. Rätt smart. Jag hade roligt åt honom, för han såg för skojig ut. Sedan fortsatte jag att gömma godis lite varstans så han fick använda nosen ännu mer. Han tyckte att det var en jätteskojig lek, och det är ju inte undra på.