Ja nu tar jag en Ipren och kryper i säng. Gonatt på er.

Idag har jag frusit hela dagen. Jag har gått omkring här hemma med två tjocka tröjor och under dem en T shirt. Ändå har jag frusit. Inne har vi 23 grader och ute är det "bara" -7 grader. Men jag fryser så jag fryser. Jag har ont i halsen och ont i kroppen. Så nu är det jag som blivit sjuk. Minstingen har slutat med sitt penecillin mot lunginflammation och är pigg och glad. Jag själv kryper ner under täcket i soffan och ser en stund på barnprogrammen med minstingen. Förhoppningsvis är min man snart hemma, så jag kan krypa ner i sängen och sova en stund.

Det var en gång......

Ja så brukar sagorna börja. Så även den här fast den är sann !

Det var en gång en liten valp vid namn Wille. Det bästa han visste var att leka och busa och då med allt möjligt och med alla.

En dag tog hans matte fram en sopborste och en golvmopp, då hon tänkte "städa ut julgranen", som det ju är dags att göra den här tiden på året. Kanske det var dags för rentav för 2 veckor sedan. Nåväl idag skulle granen ut, det hade hon bestämt sig för. Wille, som tycker det är jättekul när saker händer överallt, ville ju naturligtvis visa vilken duktig valp han var, så han hjälpte till. Han tog tag i en av grenarna på granen när hans matte lyfte på granen, för han tänkte ju att två är starkare än en. Men aooooo vad den stacks i munnen. Wille släppte den och började skälla ut den där grannen. För när nu hans matte och han själv var så snälla och skulle lämna tillbaka granen till naturen, då börjar den bråka och stickas. Nej fy så fult. Så det slutade med att Willes matte fick bära ut granen själv. Wille han gick och hämtade sopborsten under tiden han. När hans matte sedan tog den och börajde sopa så ville ju Wille hjälpa till även där. Naturligtvis. För han är en så hjälpsam hund han Wille.

Matte lät sopborsten glida över golvet, lite på måfå verkade det som i Willes ögon, så han beslöt att han skulle hjälpa till att styra den lite. För att sopborsten inte skulle missföstå Wille så tog han den mjukt och fint i pälsen och lyfte den försiktigt till sophögarna. Matte hjälpte ju också till naturligtvis.

Ibland bad hon Wille att släppa efter lite på sitt tag om sopborsten, och naturligtvis gjorde Wille det !

Äntligen få sopborsten dansa runt bland barr och dammråttor, precis som den vill. Till slut hade de tillsammans fått ihop några fina högar med barr och dammråttor. Wille beskådade dem stolt och sedan blåste han lite på dem, bara för att "snygga till dem" lite. Nu kom den sk skyffeln fram. Det var inte riktigt Willes kompis, för den förstörde ju mest deras fina konstverk av barr och dammråttor. Men Wille lät den göra det då han inte såg någon anledning att diskutera saken med skyffeln idag. Den verkade på ett alltför vresigt humör.

Därefter kom Golvmoppen fram. Wille såg på hur elegant den "flöt över golvet" med matte i ena änden, men så plötsligt så såg Wille hur moppen gjorde ett par felsteg. Genast var han framme och skulle rätta till dem och hjälpa moppen rätt igen. Han satte sig ner och studerade matte och moppen, men såg då plötsligt hur golvmoppen lyfte upp i luften. Wille blev rädd att moppen skulle ramla ner och slå sig och tog därför tag i golvmoppen och förde den lugnt ner på golvet igen. Ja han höll golvmoppen hårt i pälsen så att han inte skulle tappa taget. Sedan höll Wille för säkerhets skull ett stadigt tag i golvmoppen resten av dansen.

När dansen var över tackade Wille artigt för dansen och Golvmoppen fällde blygt ner sin päls och gick hemåt. Nu kunde Wille sätta sig ner på mattan och pusta ut. Det var jobbigt det där att hjälpa matte och sina andra kompisar moppen och sopborsten. Men vad glad han kände sig nu så här efteråt. Han hade ju jobbat riktigt hårt han med.

Ja tänk så det kan bli.

Nyss läste jag en intressant artikel i en tidning. Det handlade om vargar. Det var en person som skrivit att han tyckte att regeringens motiv till vargjakt var usla.