Idag åkte jag för att gratulera ett annat födelsedagsbarn. Hon blev jätteglad när vi kom och visserligen var huset deras redan rätt fullt av gäster, men vi fick plats vi med.

Det bjöds på tårta och viss underhållning av det roliga slaget.

Idag fyller ju minstingen år "på riktigt" s a s. De flesta gästerna kom idag. Mormor förstår och alla mostrar och några kusiner. Vi hade en jättetrtevlig och skojig eftermiddag och kväll tillsammans.

Såväl tårta som blåbärspaj blev uppskattat. Kaffebröd fanns det gott om, och presenter kom det många av.

Även i skolan hade minstingen blivit firad av kamraterna och fröknarna.

På kvällen åkte jag och jobbade. Rätt trött var jag, men det gick bra ändå, jag hade ju hunnit sova lite under eftermiddagen i alla fall.

Idag fick vår ynste son lite fler födelsedagsgäster. Bl a var farmor och farfar här och grattade honom. Presenter blev det också. Vi åt tårta och hade trevligt.

Nu har jag börjat piggna till igen efter att ha varit sjuk ett bra tag med feber och en envis hosta. Närmare bestämt nästan två veckor. Innan dess var min yngste son sjuk och jag hade fått en inflammation i min höger arm, så jag har haft dataförbud i flera veckor nu.

Men nu känns det bättre, så nu hoppas jag att jag piggnar till ordentligt.

Snart fyller min yngste son år, men redan idag kom de första gästerna, för det hade svårt att komma i veckan. Så idag har vi haft gäster och ätit tårta och haft det trevligt. Det känns bra.

Så är då mitt nattpass över, det näst sista för den här veckan.

Det har varit en intensiv vecka och inte förrän efter helgen kanske det lugnar ner sig. När jag åkte hem i morse så blåste det och yrde snö över vägen, och jag misstänkte att det skulle fortsätta under dagen också.

Det har kommit runt en 5-6 cm nysnö, och troligen kommer det mer.

Väl hemma så var det skönt att krypa i säng och sova några timmar.

Jag vaknade flera timmar senare på mycket bättre humör. Då tog hundarna och jag en lång och skön promenad och hade jag varit på dåligt humör då, så hade det inte suttit i särskilt länge, för hundarna är alldeles för underhållande, Man blir bara helt enkelt glad över att se hur underbart skojigt de tycker att det är i snön och då ska vi inte tala om snöhögarna som blivt när det plogats. Som idag t ex. Den äldsta av dem han begav sig uppför snöhögarna och den yngre försökte men lyckades inte riktigt lika bra vid de första försöken.

När den äldsta väl kommit upp i snöhögen så slängde han sig på rygg och började rulla som en toker. Vad han inte märkte var att han var lite för nära kanten på snöhögen och därmed kanade han ner liggandes på rygg, när han rullade sig som värst. Det såg för roligt ut. Han gav sig upp igen, och gjorde om samma sak, nästan så man trodde att han hittat en ny lek !

När den yngre äntligen lyckats bege sig upp till "brorsan" då kanade de ner tillsammans och det pga den yngre puttade till den äldre, av misstag, när han försökte ta sig upp bredvid den rullande snöälskande "brorsan".

De tog sig upp i snöhögen igen och så rullade sig den äldre, den yngre ville leka, och så kanade de ner tillsammans.

Ja gissa om det såg skojigt ut. Jag svor tyst över att jag inte hade kameran med mig. Så småningom fortsätte vi vår promenad. Det var väl en -10 grader ute, men det kändes inte kallt.

Skönt att hinna promenera innan det blir mörkt, för nu när jag skriver det här, så är det nästan mörkt.

I morse när jag kom hem och skulle parkera bilen, försökte jag hitta en plogad parkeringsplats. Men det var lönlöst, alla var upptagna, så dte var bara att parkera på en oplogad plats, men tji vad dumt. Jag körde fast. Bilen stod snett tvärsöver två parkeringsrutor, och var helt omöjlig att få loss. Det var en dm snö på parkeringen och gissa om jag sa några väl valda ord över snöröjarna som inte kund ehålla en parkeringsplats ren ! Förbannad som sällan så klev jag ur bilen, letade reda på en gruslåda, och det en bra bit bort, sedan tog jag och fyllde vad jag hittat i biloen, i det här fallet en plastkasse, med grus som jag tog med till bilen. Försökte flera gånger att få loss bilen, men jag kom varken framåt eller tillbaka. Men så äntligen efter åtmionstone 20 min, fick jag äntligen loss den och då var jag så förbannad att jag åkte till en anan parkeringsplats en bit längre bort, där var det plogat sådär kunde jag ställa mig på en ploghad plats.

Väl hemma undrade min man vad som hänt, hundarna tittade lite fundersamt på mig när jag inte ens hälsade på dem utan jag gick nästan raka vägen till sängen och lade mig att sova.

Snart avslutar jag mitt sista arbetspass för den här helgen.

Det har varit rätt lugnt dessa nätter, men visst finns det att göra.

Nu börjar en ny arbetsvecka för de flesta, men för min del så är mitt arbetspass över och jag ska hem och sova.