Idag gör vi inte så mycket. Ingen av oss orkar eller känner sig riktigt motiverad. Vi åker in till Mora och handlar och passar också på att köpa ett jättestort tunnbröd. Det är nästan 1 meter i diameter. För övrigt så håller vi oss mest hemma i stugan, ser på TV, pratar och funderar. På måndag kommer våra andra gäster. Vi diskuterar hur vi ska göra med det, ska vi stanna kvar en vecka till och med dem då ett par dagar, eller ska vi avboka deras besök och resa hem. Dock vet vi ju inte om, och i så fall när, vi kan låna stugan igen.

Efter en hel del funderande bestämmer vi oss för att stanna kvar i några dagar till. Våra andra gäster har ju också sett fram emot att komma upp till oss här i dalarna, då det ju var flera år sedan de var här.

När jag vaknar på morgonen är klockan 07.00 Det är sms signalen på min telefon som ringer. Lillsyrran har skickat ett sms från sjukhuset. Meddelandet är ngt förvirrat och rörigt, men vad gör det ? Hon har hört av sig, på egen hand. Ett gott tecken tycker jag. Jag svarar henne och sedan går jag upp.

Ännu sover minstingen, men vid 07.45 hör jag hans tassande fötter i trappan. Jag får en skön godmorgonkram av honom. Vi äter frukost tillsammans, sedan sätter han sig vid TVn en stund och strax därpå gör jag honom sällskap med en kopp kaffe. Vi 10 tiden kommer min man upp. Vår äldsta son lär sova några timmar till.

Runt lunchtid idag ringer min mobiltelefon. I andra änden av luren är min svåger. Han berättar att min Lillasyster är på akuten då hon troligen fått en STROKE ! Jag fattar ingenting - min lillasyster, min glada rara lillasyster, som igår åkte hem för att jobba, Har hon fått en STROKE ? Hon är ju alldeles för ung !!!!!!

Jag blir alldeles tyst i telefonen, vet inte vad jag ska säga, kan inget säga.

Sedan hämtar jag kraft någonstans ifrån och fortsätter höra mig för hur hon mår, hur allvarlig den är, vilka skador hon fått, varför, kommer hon att bli bra igen ? Men det är som om en annan människa pratar med min svåger, det är inte jag för jag är i chocktillstånd och vill bara ta bilen och åka till henne ! Eller så sätter jag mig på första bästa tåg och reser ner till lillsyrran !!!

Men jag inser ju att jag inte kan göra det. Det går inga tåg mer idag, och jag vore inte någon lämplig bilförare.

Min man kommer ut till mig och jag lämnar över telefonen till honom. Vad var det nyss min svåger sa;

Har min Lillasyster fått en stroke ? Varför ? Klarar hon sig ? Hur ska det gå för hennes familj ? Hur allvarliga är hennes skador ? Hur tar hennes barn det ? Hur mår de ? Vem tar hand om dem, tröstar dem, förklarar för dem ? Vem stöttar deras familj nu när allt är så jobbigt ?

Har de inte redan nog av problem ? Vid den här tidpunkten börjar jag bli arg, arg på ödet, arg på att min Lillsyrra och hennes familj ska få det ännu mer jobbigt ! Arg på att jag är här och hon är där. Men sedan tänker jag efter och inser att jag kan ju faktiskt välja att resa hem nu, om jag vill. Min man har pratat klart med syrrans man och kommer och frågar hur jag mår. Jag svarar kallt, "Jag klarar mig". Men jag kanske åker hem imorgon, jag vet inte än. Han förstår. Sedan tar jag en långpromenad för att få vara ifred med alla tankar och all oro som far runt i huvudet på mig.

När jag kommer in igen har det värsta kaoset lagt sig och jag tänker klarare, tror jag. Jag sätter mig ner i soffan och ser en stund på TV. Rätt tidigt går jag i säng med en blixtrande huvudvärk.

ja dte är idag som vår dotter flyttar in i deras lägenhet tillsammans med sin pojkvän/fästman. De sre fram emot dte och är jätteglada.

Idag har vår dotter officiellt tillträde till sin nya lägenhet. Redan i februari bestämde hon sig för att flytta hemifrån och flytta ihop med sin pojkvän/fästman. Nu har de fått sin första alldeles egna lägenhet, och som tur är inte längre från oss än att det går att hälsa på rätt ofta. Dock flyttar hon inte in förrän på måndag, den 4 maj. Då går hela flyttlasset för hennes del, ja i alla fall det hon behöver ha just nu i klädväg, matväg, möbelväg och liknande. Det som inte behövs just nu stannar nog kvar i vårt förråd ett tag till antar jag.

Ja äntligen är vi alla mycket bättre från vår Förkylning/Influensa.

Just idag är det väl mest min man som är lite hängig och trött. Men han har ingen feber. Så han är bättre idag han med. Förhoppningsvis får jag något gjort idag då.

Disken har vuxit till en rätt stor hög, för ingen har orkat ta reda på den. Dammråttorna dansar Mazurka på golven och Smutsgrisarna hoppas på att golvmoppen inte kommer fram än, så de får härja fritt och växa lite mer !

Nu är jag i alla fall så pass pigg att jag orkar sitta uppe lite mer.

Har varit lite hängig, men mår lite bättre nu. Har tagit det lugnt i några dagar.

Sitter uppe en stund nu, för att känna efter hur jag mår.

Än så länge känns det ok. Men min man är sjuk fortfarande och min äldsta son också. De sover just nu, så det är bara jag och minstingen uppe för tillfället.